Livet är som en sännande handbollsmatch! (eeh.. wait fore it!)

Man får vara berädd på hårda smällar, oavsett om det går frammåt eller bakåt, ibland kommer någon jäkel och trycker ner en i golvet, men det är bara att resa sig och fortsätta spela.

Det kommer utvisningar som man vet med sig att man förtjänat, och de som man inte alls förstår, och ibland kommer man undan med blotta förskräckelsen, trots att man gjort fel.

Ibland missar man målet med millimeter, och ibland är det fjorton meter åt helvete. men det händer också att man får vräka in bollen med full kraft, rakt förbi målvakten.

Man behöver en timeout ibland för att hämta andan och hitta tillbaka till den rätta vägen frammåt.

I slutändan är det ändå en lagsport, och utan laget har man inte en chans, hur mycket superstar man än är.

insiktsfullt?? hehehe det är allt jag har att säga.. :)

(kanske lite kort, men jag ni förstår att jag hade skrivit ett långt fint inlägg, och så helt plötsligt så försvann allt! så jag fick skriva igen.. inte så kul.. så NÖJ ER!! ;)  )

Tjipp och hej!