( ja, jag kan börja med att be er om en då, eftersom jag inte skrivit på hur länge som hellst... men jag hade egentligen tänkt att dagens inlägg skulle handla om just ursäkter.. men, ursäkta.. :) )

visst är det svårt med ursäkter? de ska inte komma för ofta, inte för sällan, inte för snabbt och inte med fel ton osv osv..

om man ber om ursäkt hela tiden så kan två saker hända, 1: ingen tar ursäkterna på allvar, eller 2: folk blir irriterade på den ständiga strömen av ursäkter och mummlar i smyg om dålig social kompetens alt. dålig självkänsla.

det kan vara så svårt att be om ursäkt, lika ofta för att det tar emot att erkänna att man gjort eller haft fel, som för att man är rädd för vad man ska få för respons på ursäkten. det kan vara lättare att hålla låg profil och kolla läget innan man bestämmer sig för om ursäkten ska levereras eller inte.

ok, så anledningen till dagens ämne: jag har en vän som jag ska be om ursäkt. men det är inte helt enkelt. såhär är det med mig och ursäkter:

jag ber om ursäkt när jag vet att jag har gjort fel, ibland kan det dock ta ett tag innan jag inser att så är fallet, jag har inte svårt för att säga, "du det var jävligt dumt, jag är ledsen" , och jag brukar skämmas ganska bra över mig själv när jag gör dumma saker.  så varför är det svårt nu då? jo:

jag har insett i efterhand att jag gått för hårt åt en vän, gjort en höna av en fjäder så att säga, eller en påfågel snarare...  det har tagit ett tag att innse, och det inte helt utan hjälp utifrån, och det är just själva anledningen till att jag inte kan be om ursäkt rakt ut.  detta plågar mej något oerhört! jag vill rensa luften, försoningskramas och gå vidare! men jag kan inte, för andra hamnar i kläm.

tänk vad mycket lättare det hade vart om alla bara sa rakt ut vad de tyckte och tänkte! det hade besparat alla en massa problem... och det skulle vara nyttigt för mej att höra fler sanningar... :/ nåja, det löser sig nog tillslut...

jaa, det är väl trevligt att ni får ett så glatt och spännande inläg som det första efter torkan? hehe men det blir nog bättre nu..

min syster gav mig rådet att skriva om otippade saker, så håll utkik, för snart kommer det nog ett lika konstigt inlägg som vanligt :)

ha det gott! 

 

-

16 februari 2009 23:31

An apology is a justification or defense of an act or idea, from the Greek apologia (απολογία). An apology can also be an expression of contrition and remorse for something done wrong (which may still be understood as a justification or defense). A third way to look at the act of apologizing is through a psychological perspective.

Whether or not to apologize, is better answered in a context of "what for?" Do you feel the need to defend your idea/action, do you wish to justify a feeling, or do you wish to use it as a socio-psychological means to promote further elaboration on a relationship?

Whatever your reasons, it is easier to apologize/not to apologize once you understand the mechanisms underlying the act of apologizing.

Hope this helps!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tidigare idag när jag kom hem efter en tripp till Överby blev jag, milt sagt, påhoppad i hallen av en varelse med kort blont hår, blå uppspärrade ögon och en häftigt flinande mun. ur densamma kom ett minst sagt förtjust uttryck, som deklarerade a...

Ja snart är det dags för en tripp till ÖSTERRIKE!! pappa är i full gång med att fixa årets tröjor, de blir limegröna i år... :D      jag har ätit aldeles för mycket för fort nu så jag har ont i magen... jag går nu...       HAJJ!! ...

JAG HITTADE DEN!! http://www.youtube.com/watch?v=W8iWSaM12io ENJOY! ...

Igår var en bra dag! jag spenderade större delen av den med den kära Jessica, vi var på Torp och handlade och sedan blev det en ridtur på de små hästarna. De var hemskt pigga..!! Hehe, men det var mysigt! (Jag ska berätta en liten hemlis, när vi ko...

OS är slut. Jag kan inte hjälpa att jag känner mej lite ledsen. Jag har faktiskt tyckt att det har varit underållande. Vilka fantastiska Svenska talanger! Man känner sig stolt som svensk. :) Mina höjdpunkter var nog, Anjas brons, och de längdåkande h...