Ja, man har fått lite olika respons angående bloggandet, endel är av åsikten att jag nog, för allas säkerhet och trivsamhet på internet i allmänhet, borde stänga bloggen och aldrig mer ens fundera på om jag har något intressant, vettigt, eller ens läsbart att dela med mig av via bloggandet. hmm ok det blev lite rörig, men det understryker ju bara det jag precis skrev :)

andra tycker nog att det är överkomligt och, här kommer vi till en av mina drivkrafter i bloggandet, UNDERHÅLLANDE! ja! för visst mår man bättre om man vet att man har förgyllt någons tillvaro, även om det innebär att man skämt ut sig själv, och man vet att alla skrattar ÅT en, istället för med?

jag insåg en sak när jag diskuterade detta med en vän, (förövrigt samma vän som antydde att jag inte var någon lysande stjärna på blogghimlen), ja, jag antar att det för en utomstående som inte känner mig kan verka som om jag är jordens främsta fjortis att dömma av hur jag uttrycker mig ibland, och ja, jag skiter i att jag inte använder stor bokstav i varje ny mening, ja, jag vet att jag ibland skriver mig och ibland mej, jag vet att jag stavar som en jävla kratta, vilket inte avhjälps varken av mina "skills" med tangentbordet, eller av det faktum att jag gillar att använda svåra och mer ovanliga ord som jag facktiskt inte har den blekaste aning om hur det ska stavas egentligen, eller att jag, trots att det är lite för "Kishti" för att jag ska erkänna att jag gillar det, ÄLSKAR att använda engelska uttryck, och JA jag är medveten om att jag just nu författat den förmodligen längsta meningen i alla boggars historia, och NEJ jag är inte klar än! (haha eller jo det var jag ju i.o.m utropstecknet:) ) För facktum är att jag vet om allt som gör mig till en värdelös bloggare, men jag vet också att jag facktiskt har något, eller egentligen väldigt mycket, att säga värden, och jag vet att mycket av det jag vill säga är bra saker, även om det inte framgår mitt i allt mitt svammel om ditten och datten och egentligen ingenting alls. det är jättesvårt att få fram det man egentligen vill skriva, utan att bli dömd både från det ena och det andra hållet, och ibland är det så enkelt att man vet vad man vill skriva, men inte hur man ska skriva det för att alla ska förstå hur brilliant det facktiskt är! vad som hellst kan låta helt idiotiskt, fast det egentligen är helt sant och otroligt bra sagt.

meningen med hela denna utläggningen är att understryka det faktum, att även om det inte märks, så kan jag får ur mej en vettig mening någon gång ibland, och om det inimellan krävs 42 inlägg som enbart tas som korkade, helt innehållslösa eller kanske bara roliga för att jag låter så blond ibland så FINE!! bara ni ser och uppmärksammar de tillfällena när jag facktiskt får ur mej det jag vill! jag har all rätt i värden att blogga precis hur mycket jag vill och även om det inte är troligt att någon annan än mina vänner kan uppskatta det jag skriver så är det skönt att känna att det facktiskt finns något som jag har skrivit själv här ute i mörkret.

och återigen, skratta så mycket ni vill det bjuder jag på :)